Dagens stora resmål...

                                                                                                                                                 
                                                                                                                                        Dag 15

...var Shibuya, Tokyos mode distrikt! När man pratar om mode i Shibuya pratar man igentligen bara om en sak. 109. Det största och främsta modehuset de har! Det var extremt lätt att hitta (inte bara för att det är stort, högt och synligt, utan även eftersom det låg precis bakom Shibuya crossing). 

Det är hög musik i alla butiker som mixas till en enda röra, det är folk som hälsar dig välkommen in i var butik och levande skyltdockor som biträden (de tvingas ha butikens kläder som uniform för att inspirera modet de säljer). Våning efter våning finns socker söta kläder designade för nätta korta kvinnor för att få deras ben att se längre ut, vilket innebär extremt korta kjolar, shorts och klänningar.  

Inget jag testade passade tyvärr och även om det hade det skulle jag nog tänkt en gång till på köpet... Tydligen har man uniform nästan hela sitt liv i Japan. Under skolan, från att du är 5 tills du slutar gymnasiet tvingas du ha skoluniform. Alla skolor har sin egen design, vissa är till och med designade av kändisar och det är ett känt faktum att många tjejer väljer skola baserat på hur söta uniformerna är. Efter universitetet har alla (jag menar ALLA) kostym eller uniform i jobbet. Det är alltså bara under universitetsåren man kan uttrycka sig och välja helt fritt vilka kläder man ska ha, något som resulterat i ett extremt mode tryck!

I butikerna finns jättefina stickade tröjor dock, men... Med spets och volanger. Och rosetter. Och strasstenar. Och broscher fastsydda med ännu en rosett. Med pärlor på… Det blir lite för mycket av allt enligt mig och det slutade med att jag inte köpte mer än en kjol i klädesvägar under hela vistelsen. 

När vi väl hittar ut ur det 9 våningar höga huset (mest med smink och nagellack vi aldrig hört talas om innan i påsarna) står vi i Shibuya crossing, världens största korsning. Här går över 100.000 människor över gatan var 10:de minut! När jag ställer mig längst fram för att ta en bild på den väldiga folkmassan (ni fattar inte hur mycket folk det faktiskt var!) blir det plötsligt grönt och alla börjar gå samtidigt.  

Det är som att känna apokalypsen komma mot sig, en fashionabel zombie massa rör sig målmedvetet utan intention att stanna. 

Att åka hem på kvällen med tågen var som att bli packad i en sardinburk, alla skulle hem samtidigt så klart! Jag ska aldrig med klaga på Sj.

Dagens bästa köp: glassen vi tog efter allt rännande på stan.