Idag fick jag och Suss chansen...

                                                                                                                                                 

                                                                                                                                   Dag 6

...att lära känna våra korridorare genom matlagning. Vi fick lära oss föra en traditionell ”takoyaki” (たこ焼き) som är en pannkaksliknande smet som fylls med bläckfisk och annat smått och gott för att sedan stekas till bollar. Det är en mycket populär snabbmat på festivaler och utmed gator, som varmkorv (fast på spett, precis som allt annat). Det är inget jag kommer sukta efter, men har en mycket spännande smak. Bläckfisken här är väldigt god, så om det är något jag kommer överväga efter den här matupplevelsen är det att köpa hem färsk bläckfisk! 

Allt garneras med den populära "bulldog"-såsen, majonäs och sjögräs!

Snabba frågor!

Vilka kurser kommer du att läsa i Japan?
                                                                                                                                                 
De flesta kurser säger sig själva vad de innebär, det är mycket skydd och bekämpning i fokus! :)

• Japanese 1

• Protected horticulture

• Advances fruit tree growing

• Advanced chemical ecology

• Advanced lectures on pest managment

• Advanced theory of plant pathosystems

Dagens utflyt blev...

                                                                                                                                                  
                                                                                                                                   Dag 4

...till Akihabara, Tokyos teknikdistrikt. Där fanns allt man kan tänka sig! På gatorna gick manga och anime folket fritt (90% killar?) och utmed alla butiker och gatuhörn kunde man köpa sladdar eller kablar per meter för hemmabyggen. Vi började i områdets ”flaggskepp”, en butik på 9 våningar med elektronik från hela världen.  Inga coola nya saker, mest onödiga saker i överflöd. Men, äntligen hittade vi en andra adapter och nu vet vi att det är SE → A man ska ha i Japan för att få datorn att fungera (lite tjockare).

Det är även till det här distriktet man ska om man gillar spel eller merchandise till sina serier, det finns nämligen ÖVERALLT!  Soundtracks, postrar, figuriner, samlarkort och klomaskiner överöser gatorna!

Vi åkte hem tidigt eftersom vi varit igång i flera dagar trots jetlag och behövde återigen handla mat. Det är läge nu att hitta mat vi faktiskt kan äta förutom sallad och en bit kött till. Dagens inköp inkluderade den traditionella festivalmaten ”dango” (団子^?), eftersom vi inte åt det under körsbärsblommorna som man ska. Det är helt enkelt dumplings gjorda från rismjöl och smaksatta med the. Ett måste kände jag som vill pröva allt, men det var inget som kommer bli en vana tyvärr.

Det visade sig att...

                                                                                                                                                 
                                                                                                                                       Dag 3

...vädret skulle bli bra under dagen, så jag och Suss bestämde oss för att åka till Uedo, dit alla åker för att titta på körsbärsblomningen så här års. Det är kännt som det vackraste fenomen Japan har att erbjuda. Men, för att ta oss dit var vi tvungna att förstå tågsystemet i det här landet.
Det var superenkelt så fort vi fattade vad vi skulle göra med hjälp en del stalkning av andra passagerare. Man skaffar ett ”passmo” kort som du laddar med pengar. Det dras när du går till perrongen och ger tillträde till tågen och tar den summan det har kostat när du drar det för att gå ut igen. Smidigt.
På perrongen finns det målade sträck i marken med jämna mellanrum där dörrarna stannar exakt och det snabbt blir kö. Ställde vi oss först var vi ganska så ensamma i den kön (seriöst, ingen ville stå med oss) tills sista minuten. Extremt effektivt.

Väl framme var det redan varm och skönt (20 grader) och helt fantastiskt grönt överallt. Vi tog massor av bilder, det gick bra trots alla människor, många flyttade på sig för att det skulle bli en bättre bild. Något väldigt omtyckt var att äta under träden på reserverade platser, som en picknick.  Ofta tar de med sig egen mat, gärna kall, traditionell mat så man slipper värma den och då vara beroende av mikro. Det är viktigt att den är vacker eftersom alla kan se vad du lagat.

 

Helt magiskt!

När vi blev hungriga upptäckte vi att deras utemat var lite annorlunda än vår. Mycket visste vi inte vad det var, ens efter att ha stirrat på det en längre stund. Det som annars säljs är mycket saker på pinnar; kött, fisk, gurkor, bläckfiskar och korv så att man lätt ska kunna ta med när man vandrar runt. Dyrt som poker, men värt det när man är hungrig, dessutom hade de anklår från grillen = årets första grillmat!

Haha, fulaste bilden för dagen!

När jag sitter och tittar på alla som går förbi ser jag hur många som tar med sig sin respektive på dejt och hur uppklädda alla är. Till och med i en park ser folk ut som om de är redo för fest och på toaletterna märker jag har fler speglar än toaletter. Det är tydligen för att fixa sig, de har med sig locktångar och sminkväskor som ser till att de ser fantastiska ut hela tiden. Jag har börjat förstå att allt handlar om hur du ser ut här, det är en mycket viktig fasad att upprätthålla (jag känner mig konstant underklädd), men också hur extremt praktiska vi svenskar är som folk. Kanske skaffar ett par nya skor dock...
 

Det känns mycket bättre...

                                                                                                                                                  
                                                                                                                                         Dag 2

...idag efter 12 timmars sömn och att ha lärt mig ställa in temperaturen i rummet. Jag låg kvar ett tag i sängen och gladdes åt 1) jag tog med min egen kudde eftersom den som ingick verkar vara fylld av ris (jag har inte vågat titta än) och 2) min relativt hårda säng där hemma som förmodligen härdat mig, men inser också att jag måste varit väldigt trött efter igår. Allt funkar smidigt, dusch, frukost och övriga aktiviteter går bra innan vi går ut i Matsudo. Både jag och Suss har fått information nu om att alla hyror ska betalas i en klumpsumma, så vi försöker tidigt hitta en automat som tar våra kort så vi kan gå runt med enorma summor pengar i fickorna och stirra över axeln efter ficktjuvar tills vi kommer hem.

Under dagen tittade i butiker som har allt och massor av det. Vi hittade bl. a. en 100 ¥ butik (≈7 kr butik), som verkligen har ALLT! Vi behövde en del och kom till slut hem med galgar, adapter (som fungerade, yay!), matlådor och annat smått och gott som ansågs onödigt att släpa med hemifrån. Eftersom det regnade mesta delen av dagen köpte vi också paraplyn, sådana som man kan köpa på vartenda gatuhörn och alla har. Innan man går in i en butik ska de plastas in i en automat och försiktigt bäras runt på utan att knocka folk som går förbi (vilket är svårare än man tror, de är ju så mycket kortare).

Efter det gick vi tillbaka till universitetet där vi efter att ha valt kurser och testat lunchen i deras kafeteria (350 ¥ ≈ 25 kr!!!) försökte vi gå runt campus på en promenad men råkade på något sätt gå in i en museumträdgård på baksidan. Där stannade vi istället för att titta på trädgården och vårblommorna. Mest för att vi trodde att man kunde gå igenom parken, men det gick inte.

Det gjorde inget att stanna lite längre, har ju paraply. :)

Då vi äntligen fått både internät och adapter att fungera i rummen var det dags att handla riktig mat för första gången.  Det är sjukt svårt, det finns inte mycket ledtrådar på förpackningen om vad det är för något eller hur det ska tillagas. Mjölkprodukter (om det finns) och kött är dyrt, kyckling är ok och fisk är det bästa alternativet rent ekonomiskt. Allt är paketerat fint i plast, gärna var för sig och sedan i en större förpackning. Det är superviktigt att allt ser fräscht och rent ut, helst hela tiden, från vad jag har förstått.

Fräscht!

Då vi inte visste vad vi skulle ta oss till i butiken (till viss del för att musiken i högtalaren låt som från en karusell, men också för det fanns så mycket att titta på att det tog för lång tid) kom vi överens om att laga en kycklingsallad under kvällen och försöka igen imorgon.

En lång, lång, lång....

...men väntad resa.
                                                                                                                                                  
                                                                                                                                  Dag 1

Det var en lång flygtur där min medpassagerare inte verkade förstå att mina flygkontroller satt i armstödet denne gav sig fan på att ha ensam rätt till, trots flertalet hänvisningar till att ta bort armen och inte gjorde det. Lagom efter att ha vaknat upp till 3 diskoraves där mina lampor blinkade febrilt till musiken i mina lurar vars volym vridigts upp till max, började jag seriöst överväga att låsa in mig på toaletten för att få lite lugn och ro, såg jag att vi närmade oss Narita med samma temperatur på 5000 meters höjd över japan som på marken på morgonen vi åkte hemifrån till flygplatsen i Sverige.  Allt var förlåtet och vi nådde Tokyo en timme efter det.

På vägen till vårt boende, DK-house, var det som att stirra genom en dimma. Trött och hungrig och en massa nya saker att titta på, för gud, jag är i Tokyo, tog vi oss fram till vårt nya bohag via guide och tåg.

När jag såg det lilla rummet som knappt rymmer det lilla jag tagit med mig av mitt liv undrar jag vad jag håller på med. Det är kallt (18 grader) och när jag sedan provligger det som är min nya säng, undrar jag om inte var bättre sittandes på planet bredvid personen som gav mig minst en hjärtattack lagom till frukost, där det i alla fall fanns hopp om sömn. Jag ligger nämligen inte på en madrass, utan vad som kan jämföras med en filt över fängelsegaller.   

Där kunde jag inte ligga länge, inte bara för att det kan ha varit den mest obekväma sovplatsen sedan jag däckade under matsalsbordet den där festen förra sommaren, utan också för att jag hade ett möte på universitetet vi ska studera på med den internationella kommittén.

Jag och Suss välkomnades på universitetet och sattes i arbete för att strukturera upp en terminsplan, trött som ett aber under hela tiden, fick vi skriva under papper om kurser och dess antal, diskutera överenskommelser, räknandet av Credits till ECTs, en efter ett döp pappren upp. Vi kom inte fram till mycket förutom att senarelägga vårt möte.

Som gåva för fortsatt lycka i studierna gav de oss en penna, en mycket vacker sådan från ett (i japan) traditionellt märke som även var mycket funktionell då den går i 2 bläckfärger (blå och röd) men kan samtidigt med ett tryck användas som en stiftpenna. Smidigt!

Efter den här dagen var att skaffa fram pennstackarn det finaste som någon gjort för mig sedan

någon förberedde maten vi åt på KFC tidigare idag.

Vid konstaterandet att vi inte kom fram till mer vi drog oss tillbaka (mest för att vi båda höll på att fara i backen, den ena efter förlusten av sitt balanssinne och den andra av en sömnbrist på 27 timmar).

Väl hemma inser vi att båda adaptrarna lyckats bli fel till uttaget för datorn och att det inte kan få ström till att maila hem. Men jag ger upp nu. Godnatt.