Äntligen är dagen här...

                                                                                                                                           
                                                                                                                      Dag 137-138

...dagen då jag ska bestiga Fuji!
Jag vet nervös och resesjuk hela morgonen och trodde jag glömt saker kort och tvärs. Jag hade ingen större aning om hur det här skulle gå till pga min väldigt begränsade japanska. Till frukost fokuserade jag på ägg, en viktig proteinkälla som skulle hålla mig mätt och gjorde en dubbelmacka att ha som lunch (också med ägg, fisk och avokado för mer mättnad).
Klockan 11 mätte jag upp gänget som skulle åka och blev hämtade i Shinjuku av en buss som skulle ta oss 2000 meter uppför vulkanens bas. De flesta passade på att köpa risbollar  som lunch medans jag åt macka och åt i bussen. Vi hade en himla tur med vädret, speciellt med tanke på hur nyckfullt det kan vara.
Det var fullt av folk vid startpunkten, grupper från hela värden, vandrare som gjorde resan varje år och var riktiga veteraner, turister i jeans som hoppades det inte skulle ta alltför lång tid och de här killarna:

Supertrevliga cosplayare! : )

Vid 15:30 var det dags!  Vi började gå.
Första biten var ganska lätt, det var mycket vandring i uppförsbacke och en och annan sten terräng att gå över. Det var mycket korta vilopauser emellanåt så vi kunde hämta andan och anpassa oss till den tunna luften.

Dags att börja klättra!

Fick låna en jacka, annars hade jag redan allt jag behövde för att klara resan (tack o lova att mamma skickade ett par skor som passade...)!

Molnen rullade omkring oss, hela landskapet var fantastiskt att se när det förändrades så fort!

Tokyo halvvägs uppför. Ju mörkare det blev desto mer såg man ljusen från staden under bre ut sig åt alla håll och aldrig ta slut!

2 timmar innan vår hytt där vi skulle få mat och sömn kom klipporna. Solen gick ner och det blev genast mycket kallare samtidigt som terrängen blev värre. Nu var det mycket klättra på sten och vägg uppför. Vi klättrade på tills vår första station som vi nådde kl 20:30 på kvällen. Vid 21:00 fick vi mat, ris och currysås utan kött, sedan var det bara att lägga sig och sova. Vi låg med filtar direkt på golvet och kände hur temperaturen i hyttan sjönk allt eftersom vinden tog fart.
23:00 väckte dem oss och det var dags att klättra igen. Vi fick en matlåda att ha till frukost på toppen då vi gick ut och fortsatte uppför stenhällen.

Klockan 02:00 fick vi vila 15 minuter på en station igen, jag tog en överbetald kaffe och en energikaka jag bakat dagen innan och delade lite choklad med en vän för att hålla värmen uppe. Det var riktigt jobbigt nu, kallt, blåsigt, vi var trötta och tomma på energi. Men, nu fanns det ingen annan väg än upp!
Vi stannade vid ett tillfälle för att titta på stjärnorna. Jag kan inte minnas sist jag såg så mycket stjärnor samtidig, de var överallt! Och vi hade mer tur, det är sagt att den här veckan omkring den 13:de kommer "Perseids meteor shower" äga rum, men den startade redan när vi var på berget! Så vackert!
04:25 nådde vi toppen. Det var fullt av människor som kommit från hela Japan för att se det här, gott om souvenirer och ett kök där man kunde värma sid eller köpa nudelsoppa. Där träffade jag Mario-bröderna igen! : )
Vi tog en bra plats på kraterns kant och väntade spänt, solen skulle gå upp 04:44. Guiden sa att det inte varit en så fin uppgång på hela veckan, vi hade tur som kunde se den så klart utan några som helst moln.

Precis innan solen gick upp...

...efter 10 minuter såg man alla sjöar och berg nedanför!

Det var kallt och fortfarande snö på toppen, men så fort solen kom blev det bättre!

Vi tog fram matlådan, en korv gjord på fisk, en handfull djupt friterad kyckling (inte vad jag var sugen på vid den här tiden), ris (såklart) och en energikaka. Jag åt ris och kaka samt delade på korven för att orka ta mig ner igen.

05:00 var solen redan på väg högt och hela kroppen värkte. Guiden kom förbi och frågade om vi ville ta ett extra varv runt kratern eller gå ner för att hinna med bussen till vår belöning: buffé mat och ett Onsen. Så, vi började gå ner. Att gå ner hela vägen var en helt annan runda och en helt annan upplevelse, vi var tillbaka på startpunkten vid 09:00! Jag satte mig och somnade i samma ögonblick i väntan på att bussen skulle åka.

Nästa stop på resan var en lunchbuffé, en stor och välbehövlig sådan. Jag höll nästan på att börja gråta när jag såg att det mest var mer ris (stekt, kokt, firterat),  en enorm variation av friterade saker, efterrätter (inklusive en chokladfondue fontän i mitten), pasta, soppa och grytor. Ingen sallad och inget riktig kött, men jag åt det som såg bra ut. Jag lovar, när jag kommer hem ska jag bara äta grönsaker, kött jag litar på och en variation av frukt!
Badet efteråt var skönt. Det är mitt 3:dje Onsen och jag kommer nog aldrig bli trött på dem!

Det varma vattnet hjälpte verkligen musklerna...

Jag var hemma i Matsudo 20:50 och är ganska säker på att jag sov 21:10.

Jag har ont i hela kroppen nu dagen efter, men ska jag vara helt ärlig är jag super nöjd! Trots att jag inte tänker flytta mig ur sängen idag är jag är till och med sugen på att fjällvandra när jag åkt hem igen! : )